jag är så trött och jag känner att ingenting spelar någon roll längre ..innan på dagen hände så mycket, sjukhus och jag vet inte vad ..när vi sedan kommit hem till henne och så vidare, så berättade jag till henne som jag berättade till henne från sjukhuset och på vägen hem ..hela situationen och vad som hände, och jag visade henne och massa saker ..hon flabbade sönder, hon skrattade som fan! hela situationen va helt konstig.. för redan i början när vi skulle hoppa av, så sa hon SARA, jag kommer svimma, jag har ingen känsel i benen ..och jag pallade inte sitta i bussen och åka runt för att hon skulle få känsel i benen och grejer, folk kommer tro vi lever på bussen i så fall .jag sa till henne att jag går bakom henne ifall något händer, jag hann inte ens resa mig upp, innan jag såg att hon trillade ner ..

hon gled ner och ramlade, och då började väl alla få panik, den ena skrek "hon har fått anfall" , och alla skrek till bussen, STANNA! , jag försökte ta upp hennes ben och sket i ifall jag smutsade ner sätet, men hennes ben ville inte sitta kvar och hon ville ,det ena hon sa ..sara jag kan inte, jag kan inte ..och grät! ..jag tyckte helt synd, jag som gått omvårdnad, kan detta ..men mitt huvud stod stilla, jag visste inte vad jag skulle göra eller säga, det enda jag tänkte på var att bara snacka med henne och försöka få henne att vara vaken och vara vid medvetandet .

när vi ringde 112, och försökte förklara vägen, så fick jag stopp i huvudet, jag visste inte ens hur jag skulle förklara för henne, jag KAN JU INTE BIL VÄGARNA! som tur var, så var det en annan som fick ta telefonen och förklara vägen, och tillslut kom ambulansen, efter ett tag.. eller ja innan det, försökte vi ju prata med henne. folk frågar mig frågor och jag svarar och tänker, .jag försökte prata med henne och höll i hennes hand, "hör du mig tryck på min hand" så tryckte hon.. efter ett tag blev hon totalt borta, ingen fick kontakt med henne, en där skrek och smällde till henne på käften för att hon skulle trycka på hennes hand.. haha, det värsta är nog att svimma på en buss, det blir så trångt!

nu när jag tänker efter och på hur vi försökte göra, så skrattar jag åt allt, för det första blev det helt fel och allt blev helt konstigt, tur att ingen som kände mig visste att jag gått omvårdnad!! dom hade skrattat åt mig och tänkt, "sara vad gör du, det där är fel" ..jag skyller på folket, dom stod för nära för att jag skulle kunna hjälpa henne, men hela händelsen var rolig, fast ändå synd! ..detta kan man skratta åt, och inget man glömmer men ändå synd, ibland vet man inte vad man ska göra, förrens det händer ..

whatever, jag vet hur man ska göra.. men andra var för snabba :) ändå snällt att folk brydde sig och försökte hjälpa, det roliga var nog ..hon får ett anfall, STANNA BUSSEN! , öppna dörren, stäng dörren, öppna dörren ..haha så sjuka ! ..när ambulansmännen kom, så svimmade L igen, haha ..och denna gången när hon försökte ställa sig upp med hjälp av ambulansmannen ..dom fick tillslut bära henne till "sängen" ..haha, herregud! och som vanligt, så hör jag väl hemma på sjukhuset och ambulans bilen..

nej, jag orkar inte ..min dag har varit för mycket idag ..jag måste sova! måste duscha och allt som har med hela dagen att göra.. jag har märkt att jag säger "och sånt skit" ..;/ jag sa det även till han ambulansföraren som pratade med mig ..jag har haft så måånga diskussioner att jag nästan blir stolt över mig själv, och känner mig helt duktig,

när jag vill vara smart, är jag det.. men jag är hellre trög och dum, så slipper jag anstränga mig och svara fel när jag tror att jag har rätt !