en gång i tiden var allt bra, allt var nästan perfekt ..
man hade allt plus lite till, där fanns inga hinder eller
något som kallades omöjligt utan bara möjligt ..
jag ville så mycket, du ville annat ..
jag försökte berätta, men det var svårare än vanligt ..
du var omöjlig att läsa av, men ändå så enkel att titta på ..
vem försökte vi lura? oss själva? folket runt omkring oss?

om jag ser tillbaka, borde jag gråta då?
jag känner mig hemsk, men jag ler!
jag är lycklig, jag känner mig fri ..
jag känner att jag kan andas och att andetagen blir mer..
är det nu jag ska känna mig känslolös?

jag önskar att du förstod då, istället för nu ..
jag önskar att du visste då, istället för nu ..
jag önskar att du gav mig chansen då, istället för nu ..
är det nu jag ska berätta för dig att
jag inte känner något för dig längre ?

tiden är över, tiden är förbi ..
nu är det nya möjligheter och nya hinder..

jag försökte så mycket, men du stängde av dina öron..
jag försökte visa så mycket, men du stängde av dina ögon..
och ändå så kallar du allt, "ditt fel" ..

jag anklagar inte dig, men det var ditt misstag, inte mitt!